Bloggflytt och mera film

Flytten till blogger/blogspot har gått bra. Jag har tidigare haft bloggen på WordPress vilket också har varit bra. Tyvärr hittar jag inget tema/layout som är mobilanpassat så jag tänkte passa på att testa blogger/blogspot och hittills är jag nöjd.

Blogger/blogspot har de grundläggande funktionerna man behöver och vad jag anser vara en intuitiv layout och design. Med WordPress, som stödjer sig på WordPress-motorn med tillhörande teknologi med widgets, plugins och annat, finns det förstås mer flexibilitet, framför allt om man använder en betald plan eller hostar WordPress själv på egen server. För den som är intresserad av en egen e-handelsbutik finns det också en möjlighet till att använda WooCommerce-pluginet på en betald plan. Den kostar visserligen en del men då är det WordPress som hostar.

Så nej, jag har nog inte övergivit WordPress helt ännu men just för tillfället passar blogger/blogspot bättre för mina behov. Härnäst ska jag se hur man kan göra med bilder och media-material, då jag inte vet hur mycket filutrymme man får på blogger/blogspot. Det går förstås att göra inlänkning och det går att styra en del i och med att det går att själv ändra i HTML-koden (Editera inlägg -> pennan under Titel, längst till vänster -> HTML-vy) men vissa begränsningar har jag hittat med att till exempel försöka länka bilder från Instagram.

Sedan har jag erinrat mig några fler filmer jag sett den senaste tiden och som lovat kommer en liten kommentar och recension på dessa.

Ja det var förstås Christopher Nolans The Prestige (2006) som fick in mig Christian Bale-spåret. Jag gillar estetiken i filmen även om den också var lite mörk. Det kanske går igen i Nolans Batman-filmer även om Nolans filmer trots allt känns lite mer färgfyllda än den bleka The Batman (2022) som tolkar mörkret på ett lite annorlunda sätt. Bonuspoäng i The Prestige för inslaget av Nikola Tesla och är du också vetenskapsintresserad som jag kan du också se fram emot Nolans film om Oppenheimer - Oppenheimer (2023) - som har premiär 21 juli 2023.

Efter The Rum Diary kändes det nödvändigt att gå igenom lite av Depps filmografi: The Secret Window (2004) och From Hell (2001) - den sistnämnda en film som utspelar sig i London, likt The Prestige. Formatet och temat i The Secret Window fick mig att tänka på Misery (1990) - bägge skrivna av Stephen King, som med van hand placerar in en författare som huvudkaraktär. För den som inte gillar spoilers kan sluta läsa nu. The Secret Window slutar olyckligt vilket förvisso är lite ovanligt. Stämningen känns bekant. Kanske är det storyn som rättfärdigar ett olyckligt och makabert slut men även om det inte är fel så gjorde det att jag inte uppskattade den lika mycket.

From Hell blev lite pajig till slut men Depp tolkar rollen bra och gillar man en period-film från ett 1800-tals London och kanske Jack The Ripper-myten fungerar filmen trots allt.

Således:

• The Prestige - 4/5
• The Secret Window - 2,5/5
• From Hell - 2/5

 

Disclaimer: Inga av de ovanstående tjänsterna är marknadsföring eller annonser för dessa tjänster utan bara min subjektiva åsikt av tjänsterna vid tillfället för blogginlägget.

Mer rättegångsfilm/3x Grisham

A Time to Kill är en av John Grishams bästa böcker. Som film är upplevelsen inte lika stark även om filmen är helt klart godkänd. Tyvärr fångar den inte boken fullständigt och ett antal avgörande detaljer är annorlunda. Boken, som är en tegelsten, ”hinns inte med” på film, gissar jag på. Sedan några kompromisser och några praktiska problem och ”själva filmanpassningen” på det, gör att filmen skiljer sig från boken.

En annan film jag såg som också visade sig vara Grisham var The Rainmaker (1997) med en ung Matt Damon i huvudrollen. Denna film var jag mer imponerad av. Den hade också det klassiska rättegångsupplägget men det var inte allt för utdraget och en del action inrymdes mellan varven. Vissa saker var en aning ologiska och konstlade men på det stora hela var det en helt okej film.

Till sist ska också en dokumentärserie nämnas som Grisham medverkade i – The Innocent (2018) – bland annat på grund av hans arbete i ett det faktiska målet som dokumentären handlar om samt en bok som han skrivit på fallet. Grisham tog tydligt ställning och medverkar som intervjuperson i dokumentären. Dokumentären visar på hur förmodat falska erkännande kan uppstå samt hur ny teknik (DNA-bevisning) kan lösa gamla till synes uppklarade fall.

Sommar, semester och kultur

Sommaren ska vara som en bris. Just nu är det mer en bastu med ett pressande högtryck som legat på ett par veckor nu, ovanligt för Sverige. Några dagar av regn var svalkande men nu är det tillbaka till det där, för våra breddgrader, exotiska klimatet. Att vara ute i solskenet tär på krafterna och idén med en siesta känns inte helt dum. Förmiddagen blir således mest en transportsträcka till kvällen, som i bästa fall är lite mer ljum. Att man ändå klagar, när värmen äntligen är här, är förstås outgrundligt men också väldigt svenskt.

För egen del blev det något av en semester trots allt, även om det inte riktigt blivit som jag tänkt. Livet är väl så i perioder och då gäller det att göra det bästa av tiden även om inte planerna blev som man tänkt (resplaner i detta fall). För även om allt inte är perfekt är jag i alla fall ledig och kan fokusera på till exempel kulturen. Jag kan förstås också fokuera på ingenting – vilket jag rekommenderar. Att tillbringa tid utomhus och njuta av till exempel naturen är en underskattad lyx som också kan vara meditativ.

Men hur det än är finns det ändå tid för kultur. Nu syftar jag på kultur dess bredaste bemärkelse, nämligen sommarkulturen. Bortser man får det mest klichéartade inslagen – midsommar, bad och resor finns det andra inslag av sommarens kultur som blir aktuella. Jag tänker på allt från kläder till mat, till läsande och skärmtittande och nya vanor.

Vad gäller läsande och skärmtittande så är deckare alltid en trogen genre. Varför inte i 1800-tals-format med The Pale Blue Eye? En evighetsföljetång med Lost’ska kvaliteter hittar vi i The Walking Dead (3/5) som jag har hunnit se ett par säsonger av. Varning för det makabra men just det Lost’ska och överlevar/prepping-aspekten kan jag förorda. Till sist vill jag också rekommendera Studio Ghibli med klassiker som till exempel Spirited Away (5/5), My Neightbour Totoro (4/5) och Howl’s Moving Castle (4/5).

Övriga titlar på det litterära temat som jag kan rekommendera är On the road (2012), The Rum Diary (2011) och Bränn alla mina brev (2022), 4/5-filmer* som inspirerar till skrivande.

 

Medelpadskt kulturlandskap

 *Bränn alla mina brev får av mig 3,5/5.