Denna sommar ser bättre ut ur läsperspektiv.
Jag har fortsatt läsa (i|ur) diktsamlingen av Bukowski, som jag nämnde i ett tidigare inlägg (Otvättad kärlek och helveteshundar) vilket gick bra inledningsvis men nu har jag fastnat någonstans runt 1970 kanske. Det är väl nära hälften kanske.
Vet inte vad det är men ibland kan man bli lite mätt på Buk. Man behöver honom i dagar av leda. Av arbetsilska, och så vidare men sedan, när det släpper, släpper också behovet av B. Men jag kan ändå tycka att han är underskattad som poet.
Jag tog mig igenom den klassiska Bukowski-dokumentären Born into this (2003) som är en härlig gestaltning och sammafattning av mannen. Troligen var det också där jag la dessa fakta på minnet: hans bana inleddes som poet (en fri sådan) och han skickade in sina skrifter till diverse förlag som i regel refuserade honom.
Till slut var det en man som sedemera blev Buk:s förläggare och som startade Black Sparrow Press eller om det redan var startad. I dokumentären framgår att han ägnade sig åt andra saker men när han stötte på Bukowski så bestämde han sig för att satsa på förlagsverksamhet (jaja, ni får se dokumentären själva för de exakta detaljerna). Han gav således ut Bukowski på det billigaste möjligaste sätt: ett poem i taget (i ett format jag också glömt såklart).
Men sedan, ska han ha bett Bukowski om en roman och enligt sägnen så lyckades Bukowski spotta ur sig en på ungefär en månad. Det är ju möjligt att det fanns, åtminstone idéer om vad han skulle skriva om sedan innan. Kanske föll allting bara plötsligt på plats, den där lycksaliga månaden. Men jag vet inte; är det så osannolikt att han åtminstone hade en påbörjad roman i byrålådan vid den tidpunkten?
Trots att han var poet, menar jag. Ja, det är väl svårt att veta men övergången till romanform tycktes alltså inte så komplicerad. Fast, det ska väl tilläggas, att hans romaner inte kan anses vara så överdrivet komplicerade. Men samtidigt: bra böcker behöver inte nödvändigtvis vara komplicerade för att vara bra: och så är ju fallet gällande Bukowskis böcker.
Bukowski tyckte dock att många böcker var för tråkiga. (I en intervju, om jag minns rätt, lägger han den kommentaren i samband med att intervjuaren frågar honom om han läst Malcolm Lowry's Under the Volcano). Hans böcker hade lite mer fart i sig och det tycker jag är något som är en viktig poäng inom litteraturen. Bara för att någon skriver långt, behöver det inte vara bra.
"Klipp till osten", alltså.
Samtidigt, om man ska vända på steken (mycket matprat nu, kanske är jag hungrig): en författare som skriver om intressanta saker får ju gärna vara långrandig, för det som skrivs är av intresse. Det är en balansgång det där.
Tillbaka till Bukowski så var jag också tvungen att se om Factotum (2005) som ju är en helt okej filmatisering av boken. Jag tycker att den fångar känslan på ett bra sätt, av boken med samma namn.
Den tidigare filmen Barfly (1987) var det några år sedan jag såg nu och funderar på att se om. I samband med litet Bukowski-research fann jag att han också skrivit en bok som jag inte läst! som handlar om dessa upplevelser i samband med inspelningen av filmen, med titeln: Hollywood (1989).
Utöver det har jag också funnit att det ska finnas en intervjubok av Bukowski: Charles Bukowski: Sunlight Here I Am: Interviews and Encounters 1963-1993.
Som jag tror kan vara intressant för den intresserade.
