Hösttermin

Då var hösten ankommen, kanske, officiellt, möjligen. Även om sommaren väl fortfarande är kvar. Tyvärr börjar det väl gå åt fel håll nu men ännu finns tid kvar att njuta lite av trevligt väder.

Jag lyssnade på en podcast med Joe Rogan som var med country-sångaren Charley Crockett om jag inte missminner mig och där rekommenderades en ny serie: The Waterfront (2025).

Jag hann snappa upp titeln "Dawon's Creek" och förstod då att det måste vara Kevin Williamson som ligger bakom denna nya produktion. Därav väcktes mitt intresse och jag sträcksåg sedan den relativt korta första säsongen (8 avsnitt tror jag).

Okej, det kanske inte är en klockren 5a men den har något. Det är rappt tempo och tvära kast. Intressanta skådespelare, bland annat samme skådis som förekom i Mindhunter (Detective Tench eller Agent Tench vad han nu heter i verkliga livet) men också Eric Foreman (vad han nu också heter i verkliga livet) från That 70s show, som här har fått en helt annan typ av roll som han ärligt talat bemästrar utmärkt.

Men det som slog mig inledningsvis var den till synes kassa dialogen. I en scen som tydligen ska förmedla en av huvudkaraktärernas irritation och delaktighet i ett scenario han inte vill kännas vid, görs detta genom en riktigt kass dialog där han i princip säger "för mycket", på ett sätt som nästan verkar overkligt.

Och först så tänkte jag avfärda det hela som en dålig start eller liknande men i nästa tanke slog det mig. Syftet med dialogen är att faktiskt vara övertydlig! Så kan man också göra! Istället för att försöka förmedla det hela på ett komplicerat sätt, så valdes den övertydliga varianten.

Det blir nästan animerat och konstgjort men det är precis det där som är film och som jag inte förstod som ung. Film är inte verklighet och därför är det mesta tillåtet. Man kan då tala om trovärdighet istället. Ungefär som en skala. Det måste inte vara sant men trovärdigt, kanske är premissen. Men sedan kan man faktiskt tänja på det där begreppet eller gå lägre ner på skalan: gör det närmast osannolikt men så länge det ändå inte är "rent hittepå", så är det okej!

Men i vissa genres, så är förstås också "rent hittepå" också okej! 

Som lättsam underhållning, fungerar det således i mitt tycke. 

Veckans album blir Shpongle - Nothing Lasts...but Nothing Is Lost (2005). Ett riktigt mästerverk.

I slutet på låten But Nothing is Lost hörs Terence McKenna referera till Blake men citatet tycks vara okänt, vilket diskuteras i denna tangentiellt intressanta reddit-tråd: https://www.reddit.com/r/terencemckenna/comments/12ohri1/terence_making_up_blake_quote/

Att hitta fram genom bruset

Det är numera ännu mindre aktuellt att driva en blogg med tanke på AI-sammanfattningarna som tillkommit på sökmotorerna. Kanske kommer inte ens sökmotorer finnas kvar, i den form vi nu ser. Vilket jag ändå tycker skulle vara lite tråkigt... Men det är nog bara överilat kanske, att tro det.

Frågan är då hur det ska gå att överleva på skriverier, i framtiden. Om det ens någonsin har gått, i dessa tider. Men jo, det hävdar AI-botarna själva, att personligt material etcetera med en riktig röst och så vidare alltid kommer vara aktuellt. Men frågan är om det är sant.

Anledningen att jag spekulerar i detta är att det verkar som att det knappt kommer någon trafik till bloggen. Visserligen är det väl inte huvudsyftet med denna blogg men man vill väl ändå att liksinnade ska hitta hit. Om inte annat för att man själv ska kunna hitta bra bloggar.

Men det här att blogga, kanske är passé... Men så tänker jag ändå, att det nog inte är det. På samma sätt som inte romanen dog, och så vidare. Det som det handlar om, är nog snarare att själva marknadsföringen förändras. Men det gör den väl alltid.

Så gå inte på myten. Se till fakta. Som vanligt.

Den senaste filmen jag såg var The Raven (2012) som handlade om Edgar Allan Poe. Faktiskt bättre än förväntat. Baserad lite löst på myten om Poes frånfälle, för att sedan kasta in tittaren i en deckare.

Ja det mesta var väl hittepå, ungefär men den hade ändå någon sorts tematik och en del relevanta referenser till Poes verk så en tematisk deckare kanske den kan sammanfattas som. 3/5.