Jag såg om Stephen Kings Stand by me (1986) vilket var ett par år sedan sist. Jag minns den från när jag var liten på 90-talet då den måste ha varit relativt ny. Jag minns den då som en ganska sevärd film även om jag inte riktigt förstod alla delar. Av någon anledning fanns det en igenkänningsfaktor i filmen och jag associerade den med mina egna barndomsminnen - framför allt vädret och landskapet i Amerika (Oregon) som av någon anledning liknade den medelpadska landsbygden på sommaren. Det var något mer, med 60-talet som också väckte associationer. För även om jag växte upp på 90-talet så kändes 60-talet, eller tiden däromkring, som närvarande. Kanske var det via mina morföräldrar, vars attiraljer och leverne på något sätt kändes tidlöst daterat - till en tid som lika gärna kunde vara 60-talet så väl som 50-talet eller 70-talet - lite diffust specificerat som "förr i tiden". Även mina föräldrar var ju födda i närheten av 60-talet.
När jag nu såg om filmen var det med nya infallsvinklar som gjorde sig tydliga. Jag har med åren sett fler av Kings filmer och blivit aningen bekant med hans idévärld. Den lilla staden där filmen utspelar sig i heter Castle Rock - vilket är intressant då det förstås är samma namn som den serie med helt annat innehåll, han på senare tid medverkat i - Castle Rock (2018).
Filmen är självbiografisk i någon mån. Åtminstone har King hämtat inspiration från sin barndom. Gordie skulle då vara King själv då det är han som har den här författartalangen och är huvudpersonen som berättelsen centreras kring tillsammans med sina tre vänner. På ett lite snusförnuftigt och lillgammalt vis besitter de unga vännerna ganska insiktsfulla tankar om livet och sina färdigheter, som de diskuterar sinsemellan.
Något av ett klassperspektiv kan också skönjas, till exempel i en scen där Chris framhåller att Gordie ska ta vara på sina färdigheter som författare och välja den akademiska banan framför "shop classes" (verkstadskurser) som Chris och de andra. I en tidigare scen har Gordies pappa beklagat sig över Gordies val av kamrater. Chris säger då att Gordie inte ska kasta bort sin talang och ett liknande grepp kan ses i Good Will Hunting (1997) där den överintelligente Will får ett liknande tal av sin vän Chuckie.
Detta kanske exemplifierar den amerikanska drömmen - som också är ett klassamhälle, där vissa egenskaper premieras och att det gäller att "ta chansen" - om man har den. Konceptet är kanske inte nydanande - något om att prioritera rätt i livet och att undvika att fastna i livet - i småstaden, i dåligt umgänge och vanor, men det är ändå ett intressant tema.
Berättelsens ram är tydlig och förutsättningarna är tidigt utlagda: de ska bege sig iväg för att titta på det lik som Gordies vän Vern har fått nys om. Det är förstås en makaber scen som väntar dem men egentligen handlar vandringen dit mycket om andra saker. En sak som jag kommer att tänka på är återigen de där sommarminnena från Medelpad. Det är friheten på sommaren - den där tiden då föräldrarna kanske var upptagna och man borde hade oändligt med tid. Hade man vänner kunde liknande upptåg och äventyr bli verklighet. Det var en frihet som man senare i livet inte kunde ta för givet på samma sätt. Även om man inte förstod det då så förstod man att livet kunde vara ganska härligt, den tiden på året.
Sommaren i en småstad i ett soligt Sverige kunde vara precis så där som i Stand by me - bildsköna naturmiljöer, olika utflyktsplatser som hållpunkter i tillvaron och en möjlighet att ta vara på tiden. För en stund kunde det vara som att tiden stod stilla, även om den ibland bröts upp av vardagliga händelser som måltider, badplatsen eller korta turer till matbutiken.
Självklart är det en idealbild av verkligheten men King fångar det där som är härligt med livet i en småstad på sommaren. Det finns förstås bekymmer - i detta fall i form av den rivalitet som också känns igen bland unga människor med hårda hierarkier. Det var en djungelns lag som det bara var att acceptera, men genom olika strategier gick det trots allt att navigera i socialt fientliga miljöer.
Nej, för gemytligt får det förstås inte bli, åtminstone inte i fiktionens värld. Det är också där berättelsens kärna blir tydlig. Givetvis är det inte problemfritt att söka upp ett lik. Det är något farligt i situationen och det ungdomsgäng som tidigare jävlats med Gordie och hans vänner kommer självklart in i bilden igen. King planterar tidigt "bananskalet" - i detta fall i form av en skarpladdad pistol. I den oundvikliga konfrontationen kommer den givetvis få en betydelsefull roll. Ett författargrepp som är nödvändigt för att bygga upp den spänning som behövs för att inte göra berättelsen långtråkig.
Stand by me är en trivsam film i ett makligt tempo som trots det stadigt går framåt. Några sidoberättelser väver till slut ihop den slutliga berättelsen även om filmen i sig är symbolisk i sig själv och egentligen inte kräver särskilt komplicerad berättarstruktur. Berättelsen är därför inte allt för komplicerad men innehåller trots det oanade inslag och blir därför aldrig för långsam. Filmen är en favorit och får 4/5 där jag tycker att King lyckas med sitt berättande som också gestaltas på ett utmärkt sätt på film.
