Det nya året är ankommet. Och det ser inte ljust ut. Som en svartvit noir- eller neo-noir-film. Fast än så länge går temperaturen upp ibland mot nollan, och det är möjligt att utöva diverse säsongsbetonade (gymnastisera) idrotter utan allt för stora obekvämheter.
G.W. Persson sa något om att hans gamle rektor på en gymnasieskola i Stockholms innerstad bar skidpjäxor vintern ut. Det är ett mode att applådera och jag förstår charmen.
Kanske det där lite skandinaviska nästan norska, lite fjäll-liknande utstyrsel i en gammal film när man ännu inte hade alla de där glansmaterialen, utan mer gedigna textilier som ull och lin och rejäla trä-skidor och kanske bara en stav. Lusekofta, eller norsk ulltröja, eller vad man nu kallade dem. Och kanske en stickad toppluva.
Jag påbörjade alltså en lista som både var noir och hard-boiled, och har nog sett ungefär hälften, då det bara var 10 stycken. Sedan en längre variant med neo-noir, på 100 stycken.
Plötsligt kändes diverse fimer mer begripliga, när de inte bara kunde kategoriseras som "action" eller "deckare". Ja, noir-begreppet tror jag är viktigt för att förstå bakgrunden till mycket av den film som skapats, som följer en viss "mall".
Är det då en bra mall? Eller riskerar den att erodera kreativiteten?
Det är svårt att säga; för jag tror inte det går att fånga filmer särskilt bra i kategorier, men vissa element som skapas, säg, i filmens barndom, blir som grundelement, som det senare bildskapandet kan utgå ifrån - något sånt.
Hur som helst, filmerna då, utan massa snickesnack. Bara rättframt, hårdkokt, som ni vill ha det:
Från noir-listan:
- Double Indemnity (1944) - 5/5, klockren med vissa Mad Men-associationer, i stil och mode och huvudkaraktär.
- The Maltese Falcon (1941) - 3/5, helt okej med Bogart som given karaktär men jag gillade nog The Big Sleep (1946) bättre (4/5).
- The Grifters (1990) - 3/5, godkänd och en modern film. Vet inte hur den hamnade på noir-listan då den kändes mer neo-noir kanske. Men lite annorlunda samtidigt som den ändå blev tydligare när den väl var över.
Från neo-noir-listan:
- Chinatown (1974) - 3/5. En förvisso övertygande Jack Nicholson, och bra valda platser för scenerna (L.A.) men tyvärr höll den inte hela vägen. För mycket snack om vatten. Tempot kändes lite för segt.
- Night Moves (1975) - 3/5. Godkänd och tangerar den där 4:an eller möjligen 3.5 men det var något som höll den tillbaka lite. Gene Hackman var förvisso stabil i sin roll som privatdetektiv och den kändes lite sådär tidstypisk (70-tal).
- Atlantic City (1980) - 4/5. Oväntat bra. Började lite långsamt men plockade upp fart allt eftersom. Bra miljöer och har man sett till exempel Boardwalk Empire så "känner man igen sig".
Listorna:
Noir, hardboiled, https://www.imdb.com/list/ls056834179/
Neo-noir, https://www.imdb.com/list/ls090862937/
