Regnet

Det regnar men är inte ännu så där kallt. Men man blir ju ofta överraskad på hösten av plötsliga skyfall. Så fastän man vet att risken är stor har man inte någon regnmundering på sig och kläderna blir så där obekvämt nedblötta. Men in i värmen en stund så brukar de torka. Så det kanske inte är så farligt ändå. Än.

Tiden går, en del film slinker ner, som brukligt.

Illusionisten (2006) eller The Illusionist, med Edward Norton och Paul Giamatti m.fl. får en ljum 2/5. Det var inte det att rolltolkningarna eller själva cinematografin var speciellt dålig. Tvärtom, bildmässigt så tycker jag att det var välgjort och tidstypiskt anpassat på ett trovärdigt sätt. Filmen utspelar sig i Wien på vad jag skulle tippa är sent 1800-tal med magiker (illusionister) och spiritism. Problemet var snarare berättelsen i sig som var förutsägbar och en aning platt. Därför blir inte betyget högre men filmen var helt okej som lättsam underhållning.

Den amerikanske vännen (1977) (originaltitel: Der amerikanische Freund) en film av Wim Wenders som är baserad på Patricia Highsmiths Tom Ripley-bok (Ripley's Game) är en västtysk produktion och utspelar sig i Europa (Tyskland, Frankrike) och är en lite skum tysk variant på den amerikanska förlagan. Den numera klassiska The Talented Mr. Ripley (1999) är förstås en mer känd filmatisering som även har uppföljare som Ripley Under Ground (2005) och remaken på Ripley's Game från 2002.

Jag såg filmen mest för eventuella intressanta miljöskildringar och kopplingarna till tysk film men kunde ändå uppskatta filmen i sig. En solid 3/5 får den i betyg då den har sina stunder men inte riktigt når ända fram.

Jag passade även på att se nytolkningen av Berlin: Alexanderplatz (2020) som var en intressant tolkning på Fassbinders filmatisering (serie) av Alfred Döblins roman. En uppdaterad variant som känns trovärdig men också nära originalet samtidigt som den anpassats till ett samtida narrativ och miljö. Betyget blir 3/5 för en ganska mörk och tragisk historia.

The French Connection - Lagens våldsamma män (1971) fick bli den sista, för den här gången, av amerikanska filmer med anknytning till Europa som jag kollade på. Hårdkokt action kan den väl kategoriseras som med en ganska vital Gene Hackman som bjuder på hårda nypor och ett djävlar anamma tillsammans med en helt godkänd bilscen. Berättelsen i sig är inte allt för avancerad och tycks vara baserad på verkliga händelser vilket förklarar dess relativt okomplicerade händelseförlopp. Men det är New York, det är 70-tal... Fotot är härligt och ja, det kan inte bli annat än 4/5.