Post midsommar

Snart mitt i sommaren? Ännu dröjer värmen även om det varit några fina dagar.
Efter att ha tittat på en dokumentär om Miyazaki, Miyazaki, Spirit of Nature (2024) så kom jag på att jag inte hunnit se hans senaste film The Boy and the Heron. 

Dokumentären var intressant, lite översiktlig men berörde vissa av Miyazakis underliggande teman, som känns värda att fundera lite över. Det är tydligt att Miyazaki jobbar med diverse budskap i sina filmer även om jag inte riktigt anser att det tar överhanden eller gör filmerna överdrivet tematiska... Men visst finns de där. Kanske är det också därför som filmerna är sevärda, då de har många budskap och underliggande filosofiska vinklingar.

Hur som haver, så uppskattade jag The Boy and The Heron som inte alls var vad jag förväntade mig. Jag tänkte att det skulle vara något mer klassiskt äventyrsbetonat, kanske lite mer ungdomligt.

Men istället fick jag lite mer Spirited Away-vibbar. Den kändes också välgjord och fulländad. Kanske kan man se det som Miyazakis farväl på något sätt, jag fick lite den uppfattningen. Förhoppningsvis är det inte så men han börjar ju bli till åren nu och vem vet hur länge han fortsätter att skapa film.

Då jag inte vill spoila för den som inte sett filmen ännu och jag inte riktigt har någon djupare analys att komma med så går vi helt enkelt vidare till betyget. 4/5 är mitt slutbetyg och det får räknas som högt i sammanhanget. Även om de flesta av Miyazakis filmer också får höga betyg. Samtidigt kan jag inte riktigt rangordna dem, då de alla är bra på sina egna sätt. På det sättet är Miyazaki bra om man missat honom - det går bra att börja med nästan vilken film som helst. Och tycker man att det är bra finns det en hel skatt att utforska vidare.

För övrigt har jag skapat ett GoodReads-konto och börjat lista böcker där. Jag funderar på att göra liknande på IMDB; för att få ett hum om vad det egentligen är jag konsumerat genom åren.* Och det är ju ett ganska angenämnt nöje - att försöka erinra sig vilka böcker och filmer man läst och sett, och vilka betyg man tycker sig vilja sätta på dem.

På något sätt är det väl en inventering antar jag, vilket brukar vara bra av olika skäl.
Kanske vill man se om eller se liknande filmer, eller läsa liknande böcker. Eller så kanske man kommer till insikten att man har varit för enkelriktad, eller har en överdriven konsumtion av en viss typ av genre...

Nu behöver det väl inte vara ett problem och ofta tror jag att man gillar det man gillar, ungefär. Men samtidigt är det också kul att tänka nytt och försöka gå utanför "boxen".

Sommaren är för övrigt en klassisk tid för att ta itu med lite läsning och jag har småstartat lite med Donna Tartts The Secret Story (1992) vilket ledde mig vidare till filmatiseringen av The Goldfinch (2013) vars film (2019) var klart sevärd och faktiskt en av de bättre filmerna jag sett på ett tag. Det var något med stämningen och historien som fängslade, även om några enstaka partier drog ner helhetsbetyget. Men på det hela klart sevärd och betyget landar på 3/5.  

The Secret Story ser jag fram emot att läsa klart, vilket har varit underhållande hittills, ett par hundra sidor in men då det är en rejäl tegelsten så spar jag lite på den även om det intressant nog inte känns speciellt krävande att läsa den - sådana tegelstenar ska man ta vara på. 

Till sist upptäckte jag en skatt av intervjuer i podden Hemma hos Strage. Hittills har jag hunnit: Karin Dreijer, Theodore Jensen, Bret Easton Ellis, Thomas Seltzer/Happy-Tom och Anton Newcombe. Riktigt trevligt är också att alla spellistor som tillhör varje enskild intervju också finns föredömligt upplagda på Spotify: https://open.spotify.com/user/hemmahosstrage

* En idé jag hade när jag startade bloggen var att jag skulle parsa mina inlägg och på så sätt kunna lista alla filmer och böcker jag sett ... inser nu att jag inte varit enhetlig i det då jag tror att både filmer och böcker har fått en liknande formatering Titel (år) ... Men kanske kan jag hitta på en någon ny formatering där och genomföra den parsingen. Vi får se...