Tiden går, nya koncept

Tiden går, kultur konsumeras, en del film, en del annat. Det är svårt att hinna med, allt kan inte recenseras. Frågan är om jag ens skulle vilja det, om jag hade all tid i världen? Vissa saker kan inte fångas - eller delges, för då går man miste om livet. Man lever livet i en "som om"-tillvaro, "som om någon ska se detta". Det vill säga, man försöker hela tiden leva som om man hade en publik närvarande.

Det är förstås möjligt att leva så men risken är att man finner att man förlorar sig själv i någon annans syn. Så att säga.

Jag reagerade på något, nyligen: identitet. Det var någon som sa att vi inte hade sådana. Jag minns inte sammanhanget nu. Det är ett ganska starkt påstående. Men jag vet samtidigt inte om jag är så förtjust i motsatsen. Denna besatthet i att diskutera en identitet. Sanningen ligger kanske någonstans emellan.
I konstkretsar är det något av ett givet ämne, detta nagelfarande, och många nymoderna konstprojekt verkar gå ut på just detta med identitetsutforskandet.Samtidigt har väl konstnärer alltid varit en aning besatta av sina spegelbilder.

Hur som helst. För att återgå till vad man hinner med och inte: jo att dokumentera allt man gör, blir inte skapande, det blir reproduktion, för att använda lite jargong. Det vill säga, att man "apar efter" och inte gör något unikt.

Det kan bli tröttsamt. En annan fråga, som är ganska ointressant men också följer med i sammanhanget är frågan om ens kritik är meningsfullt? Men jag måste ändå säga att det hjälper en att orientera sig; att se sina egna tankar, att förstå sina egna tankar och att förstå det man "kritiserar" (eller analyserar kanske är ett bättre ord) bättre. Det grumligt sagda är det grumligt tänkta, eller hur det ordspråket nu går.

Idag lyssnade jag också på Matt Damon och Ben Afflec i olika sammanhang som diskuterade skapandeprocessen och där det nämndes att skapandet är en iterativ process. De skrev även upp "dåliga idéer", för att även om det är dåligt så är det del av processen. Så tolkade jag det.

Det kan jag känna igen från mina egna försök till skapande: man skapar något, man är inte nöjd. Men det kan ändå vara lönt att fortsätta med det, fast det är rätt dåligt. Bara för att göra något. Ibland fungerar inte alls det angreppssättet men ibland så finns det där tålamodet där och även fast man känner sig som en total amatör, så är det på det sättet man lär sig. Man kan inte göra det på ett professionellt sätt innan man gjort det på ett amatörmässigt. Det gäller också skrivandet: för allt du har i huvudet, har du inte uttalat, eller skrivit ner. Då finns risken att du blir en sådan där som går och säger: "det där skulle jag också kunna göra..."

Om jag ska erinra mig något som jag sett då, så var det den där dokumentären om Hare Krishna (Hare Krishna: Maktkamp och mord, originaltitel: Krishnas: Gurus. Karma. Murder (2023)). Sedan är det också den där tiden på året då gärna kollar på klättringsdokumentärer och drömmer mig bort till snöklädda toppar. På något sätt blir det dokumentära, i kombination med längre podcasts, något som bryter upp mot det mer skönlitterära och filmmagiska.

Sedan var det det här med nya koncept. Och jag har redan tjuvstartat med en podcast, på engelska. Men det är en teknikpod, typ, men behandlar också kreativitet och annat, framför allt i videoformat. Men så har jag ju den där skrivarbloggen också. Och jag gillar att dela upp det. Bara det att allt här är på svenska. Min ambition är att även kunna täcka saker mer internationellt och nå utanför Sverige. Men det blir kanske som Kents USA-satsning. Inget illa om Kent nu och deras översatta platta är faktiskt riktigt bra. Men amerikanerna förstod det inte. Eller så var det 10 andra utländska band som också dök upp den veckan.

Hur som helst är en författarintervju på gång, och det tror jag kan bli bra. Det är koncept jag gärna skulle vilja utveckla, men vi får se hur det blir med det. Det är inte ett alldeles enkelt projekt - men om det mot förmodan är någon som läser här, och är författare, konstnär eller sysslar med kultur eller kreativa saker, hör av dig så kan vi säkert hitta en tid för en intervju eller intressant dialog.

Så det är svårt - det här med teman och koncept: man vill blanda allt men ändå inte. Men det kan nog bli bra ändå. Kanske är något tredje på g, för sådant man ju aldrig och även om de andra projekten stannar av kanske de behövdes innan man kunde hitta sitt huvudprojekt. På något sätt hittar jag oftast tillbaka till de olika kanalerna och uttrycken, även om det ibland går lång tid emellan. Som nu.

Nu verkar jag vara i en skrivarfas och även om jag skrev ovan att jag inte skulle vilja recensera allt, så har det nog mer med tid just nu. Jag kan nog skriva en hel del om den kultur jag 'konsumerat'; synd att låta allt det gå förlorat ... Men så kan ju livet vara ibland. Tiden finns inte. Men så småningom kommer man ikapp?