Filmer för och om vanliga människor?

Jag återsåg för andra gången Sideways (2004). En film jag motvilligt såg när den nyss kommit ut. Jag tror att jag tyckte att den var rejält "cringe" som ungdomarna idag kanske skulle ha sagt. Men det är ändå något med framför allt Paul Giamattis skådespelande som gör filmen intressant. Kanske för att han både är stundtals briljant och samtidigt så vanlig, medel-medelklassig och bitvis också fördärvlig. Nu ska det väl också framhållas att Thomas Haden Church's skådespel och karaktär också är bra och att det är i kombination av dessa två skådespelare och karaktärer som den där synergetiska dynamiken uppstår.

Men det också något med filmens tempo, som är avslappnade lugnt samtidigt som berättelsen inte känns tråkigt bara för det. Det är något befriande med filmer som vågar zooma in en aning och inte följa de där upptrissade händelse-baserade tempot.

Utöver det uppskattar jag förstås också var filmen utspelas, i ett vackert vingårdslanskap med små idylliska hotell och restauranger. Och det är väl lite det som filmen är berömd för, "wine country" och allt snack om viner. Även det tillför förstås både atmosfär men också en sorts ram att hänga upp berättelsen och delar av innehållet på. Det blir som en lyckad temafilm, kan man säga.

Nu har det förstås gått en tid sedan den här filmen gjordes men jag tycker att den innehåller ett par eviga frågor och övriga ämnen som filmen utforskar och skildrar på ett intressant sätt.

När jag läser andra skriva om filmen så är det idel positiva ordalag men framför allt verkar folk ha fastnat för att karaktärerna är vanliga människor med tillkortakommanden och allt. Det uppenbara temat är förstås otrohet och Miles problem att komma tillbaka från sin skilsmässa samt lyftas ur sin depressiva sinnesstämning som han tycks försöka bota med vindrickande.

Hur det än är så går filmen att se upprepade gånger, sist var kanske något år sedan men jag hade ändå glömt många scener. På det hela tycker jag ändå att den är sevärd och något av en modern klassiker.

Detta var alltså en av Alexander Payne's filmer och jag gick således vidare med att se två till som fanns i hans filmografi: About Schmidt där Jack Nicholson gör en intressant rolltolkning och The Holdovers, igen med Paul Giamatti.

Två filmer som jag skulle säga, i någon mån, liknar Sideways men med helt andra premisser. Men det är något med regin antar jag. Dessa filmer är värda sina egna analyser men som en snabb kommentar bara: så för de som uppskattade Sideways kan dessa två också vara värda att kolla på.