Jag såg filmen Farlig vår (1949) som låg uppe på Svtplay.
För den som känner igen Uppsalamiljöer var det stor så kallad igenkänningsfaktor då det förekom närmast en kavalkad av sådana, mestadels, kända platser i Uppsala.
Fastän filmen var från 1949 tyckte jag att den kändes välgjord och inte alltför förlegad. Språket är förstås litet äldre men ändå begripligt och bitvis också mycket mer elegant, måste medges.
Man kanske talade med mer skärpa och precision, på den tiden? Eller så var det bara ett bra manus.
Jo, det var det förstås. Bra förstås, manuset alltså. Till större del även om jag kunde känna viss besvikelse mot slutet. Utan att gå in på detaljer, så var det hela ändock underhållande och en intressant vinkling av ett typiskt "nyckeldrama", eller "genrefilm", så att säga.
Skickligt bibehålls spänning filmen igenom och blir faktiskt aldrig tråkig. Inspiration till scenerna har förstås kommit från studentliv och Uppsaliensiska företeelser och sevärdheter som klocktornet vid domkyrkan, miljöer runt slottet, möjligen Stensturemonumentet (eller såg jag fel?) m.fl.
Karaktärerna känns också relevant "typcastade" och ja, det hela var en sevärd film för den som vill få en aning om hur det var i Sverige och i Uppsala på 1950-talet. Slutet kanske inte var så dåligt förresten utan ramade in det hela på ett bra sätt, när jag tänker på saken.
Av någon anledning har jag inte gett några betyg på det senaste men denna kan jag faktiskt göra det. Det blir 4/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar